Mota djursjukdomar i grind

Måndag 08 mars 2010

Långväga djurtransporter, besökare utan skyddskläder och en övertro på att djurägare blir förvarnade i tid.

Det är faktorer som påverkar möjligheterna att förebygga och bekämpa utbrott av allvarliga djursjukdomar i lantbruket, visar Maria Nöremark i en avhandling från SLU.

Vissa djursjukdomar är så allvarliga att det anses vara ett samhällsintresse att hålla dem borta från svenskt lantbruk. Det handlar om sjukdomar som medför stora ekonomiska förluster, som innebär stort lidande för djuren eller som kan göra människor svårt sjuka. Exempel som varit aktuella i Europa under senare år är mul- och klövsjuka och svinpest, och i Sverige fågelinfluensa samt grissjukdomen PRRS.

Möjligheterna att förebygga och bekämpa smittsamma djursjukdomar påverkas av många faktorer. Hur snabbt en nyinkommen sjukdom upptäcks, avgörs bland annat av djurägarnas egna kunskaper. När ett utbrott sedan ska bekämpas är det viktigt att information kan nå ut till alla djurägare. Spridningen av sjukdomar mellan gårdar påverkas starkt av mängden transporter av levande djur, men också av smittskyddsrutiner, som att det används rena skyddskläder vid gårdsbesök. Maria Nöremark har i sitt doktorsarbete vid Sveriges lantbruksuniversitet och Statens veterinärmedicinska anstalt undersökt alla dessa faktorer.

Enskilda gårdar kan ha stor betydelse för smittspridningen
När Maria Nöremark gick igenom de inrapporterade svin- och nöttransporter som gjordes mellan svenska gårdar under drygt tre år visade det sig att de flesta besättningar inte hade några eller bara ett fåtal direkta kontakter med andra besättningar genom djurförflyttningar. Samtidigt fanns det ett antal besättningar som hade omfattande kontakter och som därigenom skulle kunna ha stor inverkan på smittspridningen. En fördjupad analys visade också att en del gårdar med få direkta kontakter kan ha många indirekta kontakter, genom handel med gårdar som i sin tur köper djur från många gårdar.

Flertalet förflyttningar gjordes inom en radie på 10 mil från ursprungsgården. Det förekom dock längre förflyttningar; upp till 120 mil för nötkreatur och 100 mil för grisar.

– Att det förekommer så pass långa transporter stödjer tankarna på att det bör införas ett totalstopp för transporter av mottaliga djur om mul- och klövsjuka skulle upptäckas i Sverige, säger Maria Nöremark.

Sämre rutiner på små gårdar och i vissa yrkesgrupper
En enkätstudie visar att smittskyddsrutinerna på svenska gårdar varierade mycket. Generellt var rutinerna bättre på gårdar med enbart grisar än på gårdar med nötkreatur, får, getter eller blandade djurslag. Smittskyddet var också bättre på gårdar med större besättningar än på gårdar med få djur.

Enkäten visar också att en del djurägare förväntade sig att bli informerade i tid innan ett utbrott, för att hinna förbättra sina rutiner – utan att tänka på risken för smittspridning innan det första fallet har upptäckts.

Hur ofta besökare använde skyddskläder varierade också. Bäst var rutinerna bland veterinärer och seminörer, medan de var sämre bland t.ex. djurtransportörer (som ofta var inne i stallarna).

– Enkäten visar att smittskyddsrutinerna på gårdsnivå och bland besökare behöver förbättras, säger Maria Nöremark.

Bättre kunskapsläge på gårdar med stora besättningar
Som en följd av utbrottet av grissjukdomen PRRS* sommaren 2007 undersöktes djurägares sjukdomsmedvetenhet och informationssökning. Det framkom att djurägare med stora besättningar var väl medvetna om sjukdomen, men att vissa djurägare med små besättningar inte hade nåtts av informationen och därmed inte visste om att det varit ett utbrott. En fjärdedel av djurägarna hade ändrat sina smittskyddsrutiner under utbrottet. Djurägare som bodde nära utbrottet sökte i större utsträckning själva efter information än de som bodde på större avstånd. Svenska Djurhälsovården ansågs vara den viktigaste och pålitligaste informationskällan, följt av de veterinära myndigheterna (Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA).

Resultaten från avhandlingen är ett underlag som kan användas för att förbättra det arbete som görs för att förebygga och bekämpa allvarliga djursjukdomar i Sverige.

* Porcine Reproductive and Respiratory Syndrome är en smittsam virussjukdom som orsakar fortplantningsstörningar och luftvägssjukdom hos gris.

Veterinär Maria Nöremark, institutionen för kliniska vetenskaper, SLU, försvarade sin avhandling Infection through the farm gate. Studies on movements of livestock and on-farm biosecurity, fredagen den 5 mars i Uppsala.
Opponent var Dr Armin Elbers, Central Veterinary Institute of Wageningen, Nederländerna

Mer information: Maria Nöremark, 018-67 44 34, Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
Maria arbetar som veterinär epidemiolog vid enheten för sjukdomskontroll och smittskydd vid SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt). Doktorsarbetet är genomfört i samarbete mellan SLU och SVA.